Svalbard dag ett

För er som följer mig på facebook så har ni redan sett bilderna från min drömresa till Svalbard. Jag har i många år sagt att jag skulle vilja till Svalbard och i höst när jag och farsan snackade lite löst om det så såg vi att det såg fullt ut på bokningarna i Jan-Feb så utan att riktigt på djupet snacka om vi skulle åka så blev det ett snabbt telefonsamtal med farsan och sen var det bokat.

Jag hade lite svårt att ta in det först men sen satte jag igång och söka efter vad som vi skulle göra. Gjorde en hel pärm med nyttigheter. Som att man måste ta av sig skorna till och med när man går in på hotellet. En gammal sed som praktiseras. Gevär måste man inte ha om man går runt i byn men guiderna har det om man ska ut på tur, ska man ut själv så är det bra att ha med sig.

Som vanligt när man bokar långt i förväg så blir det en låååååååång väntan, jag hade semester sen jobb och det blev mycket jobb så tiden gick snabbt. Dock såg jag en stor ring på ryggen bär jag provade en skjorta och den ringen skulle orsaka en väldig besvärlig höst och vinter. Resan kom i skymundan något som startade med borrelia och ja jag ska inte gå in på detaljer för jag är inte ute efter sympatier men allt slutade med operation av gallblåsan.

Men när resan nu skulle inledas så var jag spänd av förväntningar, nu var resan ett faktum. 04:30 skulle vi starta från Farsan och Evas hem i Krokane, Bengtsfors. Allt gick fint, allt var nästan med. Jag hade glömt fästet till min Garmin actionkamera och det är ju inte bra. Den skulle ju följa med mig på axeln hela resan. Så blev det inte nu, jag kunde ha stört mig hårt på det och en liten del gjorde det. Håller på med ett youtubeklipp så ni som kollar på den är klar förstår  varför det känns som i en film av Lars von Trier.

Vi kom iväg och när vi skulle landa förklarade piloten att eftersom landningsbanan är isig så är den grusad så han skulle bromsa planet hårdare än vanligt. Släppte det då, så gissar jag att vi skulle lyfta igen. Tror det var det han sa i alla fall. Ljudutrustningen på plan brukar vara galet dålig. Landningen gick bra och Svalbard välkomnade oss. Jag blev kär direkt. Väl på hotellet så packade jag inte ens upp utan det nödvändigaste bara och ut och fota. Det var en fin kväll, eller ja dag för det var ganska mörkt när kl slagit fyra.

Här insåg jag ett misstag, vi hade valt bort att göra något på en dag. Vi kunde softa och gå och handla tänkte vi. Problemet var att Longyearbyn var ganska litet. Redan efter en timma hade jag gått runt byn. Det tog lite mer tid då jag fotade men byn var ju inte så stor. Det fanns ett litet shoppingcenter men det var allt. Jag hade heller ingen reflexväst så det blev inköp nr ett.

JAg kom tillbaka till hotellet och förklarade för farsan att vi nog missat en grej med en dag utan att göra något. Dessutom hade vi ju morgondagen och då hade vi oxå ”ledigt” förutom Ölprovning på kvällen. Nu hade vi dock lite vila innan en bussresa för att fota norrskenet eller som man säger på Svalbard, Nordlys.

Vi åt på baren i hotellet i tofflor som seden kräver, sen vila och Nrk på tvn.

Klockan 21 blev vi hämtade med bussen för att jaga nordlyset. Dessvärre hade molnen kommit in och nordlyset kunde gömma sig men vi åkte mot en plats med isbjörn i faggorna i en buss som hade renskinn på sätena och bord med levande ljus och jordnötter. Det var en mysig busstur vi fick tips om hur vi skulle fota nordlyset och allt var tip top.

Tills vi kom ut och skulle fota. Nordlyset skulle synas sa guiden men jag såg inget och kameran var galet osugen på att fungera. Den gjorde allt för att jag skulle bli så oglad som möjligt. Den var helt svart och jag kunde inte se inställningarna. Farsan som ville veta vad som händer och vad som strular fick bara arghet tillbaka från mig. Blev mer stressad och slog dessutom upp ett sår på fingret som började blöda. JAg blev mer sur och kastade ficklampan i snön och guiden kom och sa att så här ska du göra. Jo jag vet vad jag ska göra men just nu funkar inget. Hon sa att batteriet var dött och att vi skulle åka så jag fick packa ihop.

Ilskan gick ju över snabbt, fick be om ursäkt för detta till farsan. Vi bytte plats och jag hade visst batteri för nu började kameran jobba med mig igen och jag kunde fota men nordlyset var bortblåst. Fick lite andra bilder men inget grönt. Så det var bara att packa ihop och vi skulle få en lite guidning genom byn. Dock så var det några i bussen som var trötta så de sa att de ville hem. Så guiden lyssnade på dem och kvällen var över.

Svalbard levererade direkt, bussresan inte alls, jag skulle vilja ge den ett svagt nordlys i betyg.

Det som jag tror hände med kameran var att det blev imma på sökaren av varmt i bussen och kallt ute, frös som fan om fingrarna, och imman stängde då av skärmen. För sätter jag ögat till sökaren så slocknar skärmen. Det är var jag tror ialla fall.

Bilder från dag ett kommer här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *