En tur på Riksettan

Om nu någon läser min blogg ber jag om ursäkt för att jag inte varit på denna sida på mycket länge. Har haft fullt upp och tanken var att göra en ny sida men har fått lägga det åt sidan för jag hinner inte. Har uppdaterat en del på Facebook bara men nu tar jag tag i denna sida igen. Just nu kommer det att se ut som den gör. Senare i höst eller så kanske jag bygger om den.:)

I flera år har jag funderat på att åka på riksettan. I går blev det så läge att dra. Vad som gjorde det var att jag ju upptäckte en sak jag glömt. Knohult, det samhället som Åsa-Nisse bor i, det finns ju på riktigt. Eller ja det kan vara den minsta ”by” eller vad man ska säga för det är två hus och ja kanske 20 meter mellan skyltarna.
 
Sen var det att jag läste Erik Nivas artikel igår om Åshöjdens BK. Det avgjorde saken! Knohult och Riksettan, det blir en Roadtrip.
Riksettan kan man ju ta från Gränna men det gjorde inte jag denna gång. Kanske till Sommaren så tar jag hela sträckan av det som finns kvar.
 
Riksettan är ju sträckan mellan Stockholm-Helsingborg. Den har ju nu bytts ut mot E4 så ja affärerna och hotellen fick slå igen men ekot efter dem är fortfarande kvar.
 
Den kallas numer Riksettan Turistväg och är skyltat. JAg har dock vid flera tillfällen åkt på denna väg utan att då fatta att det var riksettan jag åkte på. Nostalgi mackar ocg café finns under sommaren. Nu inget förutom coop och ica i de större städerna.
 
Begravningsmuseéum fanns det oxå i Ljungby samt ett sagomuseéum. Hela bygden kallas för sagobygden så jag kommer att åka tillbaka dit igen.
Det var på Riksettan Metallicas basist Cliff Burton tragiskt avled under deras turné i Sverige. Platsen är utmärkt med ett kors och en minnessten.
 
På vägen lyssnade jag på den podd som jag fått ett tips om. Creepypodden och den skulle ställa till det för mig.
Den handlar om spökerier och sånt tufft. Sånt jag gillar och vid Hotell Gästis i Traryd, hände konstigheter.
 
Alltså denna byggnad står helt tom. Ett gammalt hotell som taget ur ”hedebyborna” man kan känna dåtidens minnen svepa förbi.
Jag ville ju klart in och fota inne. Tänkte testa att ta mig in via en brandstege. Nu till det som är creepy eller bara slumpen det får ni avgöra.
 
Men när jag började gå mot gästis brandstege. Så snavade jag och föll som en fura. Jag slog mig inte utan blev paff på vad som fällde mig. Det var en rosbuske vars grenar växte längs marken. Inget konstigt så men jag brukar gå med kameran i hand då hänger axelbandet löst.
 
Så även nu, jag går mot huset och plötsligt tar någon tag i axelbandet. Det fastnar och jag rycker och jag ser att remmen fastan i en järngrej en lång järnpinne med en ögla.
Jag går vidare och är nu framme vid huset och går först upp för trappen för att se om dörren är öppen. Den är låst, vänder mig om och halkar till på trappen som har lite mossa på sig och är halkig efter ett plötsligt snöfall.
 
Slump eller ville inte huset att jag skulle försöka ta mig in efter vad jag hörde i podden skulle det ju kunna var så. Konstigare saker har ju hänt.
Givetvis slump men den andra tanken är ju lite eggande:)
Hur som helst gick jag inte in mest på grund av tiden gick.
Podden skulle skrämma upp mig mer. När jag nu nådde Åsljunga var det mörkt. Jag lyckades komma in på bakvägen och där fanns ingen belysning.
 
Det blev att fota med stativ och jag hann göra en liten instagram film innan mobilen lade av på grund av för lite energi.
Stjärnorna framträdde fint i mörkret och jag funderade på att testa att fota ”milkyway” på vintergatan. Jag ställde in kameran och fotade. Alltså Åsljunga är en ganska litet samhälle och där jag var, så var det tyst.
 
Stället myllrar ju av mullvadar så tänkte att det var nog dem jag hörde för det lät som om någon gick runt mig, det prasslade i gräset.
Jag tänkte inte så mycket mer på det men det blev allt mörkare och jag började lite leende tänka på historien om skogvaktaren som jag hörde på Creepypodden.
 
Jag började tänka ”tänk om jag vänder mig om och det står någon där” Det skulle man ju inte överleva. Nu började jag känna mig lite olustig, det kändes ju som om prasslet kom närmare och vad var det.
Alltså det är ju mörkt och man spelar upp sig men när jag vänder mig om och ett plötsligt fågelljud skriker till nästan samtidigt så packade jag ihop med rätt hög puls.
 
Nu skulle jag ju bara till bilen, den står ju i tokmörker. Jag gick dit och fågellätet tystnande men mer fåglar skulle jag möta vid bilen, allt ligger ju vid vatten så det var någon form av sjöfågel. Ryckte till igen och sugenheten på att lätta på trycket försvann.
Tänkte att nu när jag startar bilen lär jag väl se en mördare i lyktornas sken.
 
Ingen mördare syntes och jag skrattade åt min löjlighet, spöken ute nu, klockan var ju bara åtta.
Men tog det säkra före det osäkra ingen creepypodd på hemvägen.
Men i dag har jag lyssnat och en hel del idéer har jag fått!
🙂
 DSC07437p DSC07444p DSC07470p DSC07473p DSC07481p DSC07491p DSC07506p DSC07509p DSC07518p DSC07550p DSC07573p DSC07588p DSC07599p DSC07634p DSC07651p DSC07680p DSC07684p DSC07719p DSC07736p DSC07762p DSC07772p DSC07782p

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *