Den stora utmaningen, Norge dag 4

Morgonen kom rätt fort. det var i dag som dagen D skulle göras, bestiga Predikstolen. Vi startade i gryningen för att få se den magiskt fina soluppgången. Kart.se och yr.no visade att det skulle vara ganska fint väder och att solen skulle få bara lite sällskap av moln. När vi gick upp och gjorde klart husvagnsbestyren så var det sovande lugnt på campingen. Vi åkte mot parkeringen och vi var laddade för två timmar i uppförsbacke. Vi hittade en bra parkering och nu knöts skor och på med kameror och grejer. Den första metrarna var jobbigt och pulsen steg omgående. Vad hade vi gett oss in på?! Men efter 400meter så lugnade det sig lite och vi tog första vilan. Njöt av dimman som täckte hela synfältet.

Vi fortsatte och det skulle bli lite kuperad terräng vi skulle ta några pauser men höll ändå ett bra tempo. Vi var i princip ensamma på stigen som måste varit jobbig att bygga för de som gjort det. Dimman lättade inte men vi hoppades att det skulle bli bättre på toppen. Lite jobbigt var att de ställt ut checkpoints tätt hela tiden så att man kunde se avståndet. På vissa pinnar var det bortskrapat och det var bra för hade man fått lite flås så var avståndet lite jobbigt att se. Det var en trevlig promme vi fick och när vi närmade oss så ja då såg vi knappt klippan. Dimman hade inte lättat och jag kände att väderapparna kunde lika gärna bytas mot väderAnnika. Visst det stämde ju på sätt och vis, det var ju soligt men inte just där för där var det dimmigt av solen som värmde vattnet som bildade dimma. Vi slog oss ner och käkade, farsan var ju rutinerad och hade en torr tröja med sig, jag hade det inte. Nu hade det kunnat bli ganska kyligt med svettiga kläder och sitta still men det gick bra. Käkade frulle på stolen och drack upp farsans cola.

Givetvis en Kvikklunch oxå, jag blev nästan beroende av den chokladen. Smällde i mig flera stycken under resan. Det och mjuklass. Men ja vi väntade och väntade, det började komma en del folk. Som oxå väntade. Vi tog lite bilder och såg att dimman lättade för att minuten senare vara smälfet igen. Vi fann ingen annan råd än att lämna platsen utan magisk soluppgång. Men vi har ju varit där. Vägen tillbaka var ju en upplevelse bara den. Nu hade resten av campingen och bussresorna tagit sig dit. Alltså vi mötte så mycket folk att det var löjligt, väldigt mycket asiater som hade moderna kameror men mycket dålig friluftskläder. Vid ett tillfälle blev vi stoppade och några började prata holländska med oss. Det var farsans kompisar från campingen, de hade ännu inte fattat att vi var svenskar. Så det fick förklaras på engelska.

Undra vad de tänkte att farsan pratade med dem om nu då det verkade helt överens där på campingen. Det fanns de som hade mer brått än andra och knödde sig men vi lät dem göra det. Vi kom lugnt och säkert ner och för att vara otränade måste jag ändå ge oss godkänt. Det ska ta två timmar enkel väg alltså fyra timmar sammanlagt. Vi klarade det på 2,03 på dit vägen och 2,09 på hemvägen men förseningen berodde nog mer på allt folk än oträningen. Väl nere löset farsan biljettstrulet från gårdagen så det slutade med att vi slapp betala parkeringen för dagens strapats. Trötta blev det en tur till en ny camping denna gång i Stavanger. Där skulle det bli svårt att hitta potatissallad till det vi grillade. När jag frågade om det fanns sa han att han inte förstod vad jag menade. Så jag köpte coleslaw i stället. Tänk att

Potatissallad och potetsalat skulle låta så olika. Efter maten blev det en tur till Svärd i Fjell, tre gigantiska svärd som står i ett berg vid vattnet. Där fick vi även tag på en soft is och den köptes av en svenska. Vi hade köpt två nätter i stavanger men vi beslutade oss för att vi drar mot Flåm i stället för hemåt. Så det blev till att gå bort och avboka en natt. Så planen att fota svärden i solnedgång, det genomfördes inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *